lördag.

Simon och ekarna- se den. Och gråt. För kärlek& för sorg.


Nicolai Dunger – Nicolai Dunger Sjunger Edith Södergran

Inte undra på att man blir gråtfärdig.


http://www.anitalinder.se/smaord.html     Små ord.


En vecka kvar nu. 

ett långt inlägg om barn

En fantastisk Far& Bror

Tänkte dela med mig lite mer av vad jag lär mig just nu. Det är både fascinerande, spännande och läskigt. (Idag vill jag gärna att ni lämnar era åsikter och tankar kring allt det här.)


Tänk att jag finns till exempel! För en kvinna på ~45 år är risken för missfall vid graviditet 74.7%. Dessutom är jag frisk! Risken för att föda ett barn med kromosomavvikelser är 1 på 66 när man är ~40 år, till skillnad från 1 på 385 när man är 30. Att jag bara hamnade i mammas mage från första början... Det är nämligen bara 1-3 procents chans för en kvinna att bli gravid varje månad när man är 43 år. Wow! 


När jag läser om allt det här är jag ännu mer tacksam än någonsin förut att jag finns till och lever. Dessutom har jag förutom livet och hälsan en fantastisk familj, med 6 underbara syskon, 2 föräldrar, 16 syskonbarn. Där räckte det tydligen inte för mig utan jag är också välsignad med 1 bonussyster och ett syskonbarn till på den sidan. 


Kapitel 4 i boken handlar om hur ett barn blir till, från zygot-> embryo-> foster för att sedan komma ut som en färdig liten bebis efter cirka 9 månader, eller mindre i vissa fall. Det lilla hjärtat slår redan efter tre veckor. Efter åtta veckor har den lilla varelsen alla mänskliga "features". 


Den här är också lite spännande (är det här något ni tror på?)

"Det existerar en skillnad i födselordning mellan homosexuella och heterosexuella män. Homosexuella män tenderar att vara senare i födselordningen än heterosexuella män. Dessutom beror denna födselordning hos homosexuella män på antalet äldre bröder, och inte på antalet äldre systrar. Denna effekt antas uppstå på grund av en immunreaktion hos mamman som minskar effekten av manliga androgener på manliga foster under den prenatala perioden."

Under utvecklingspsykologin går vi även igenom hur språket utvecklas. Jag tror att jag själv kommer vara väldigt förundrad OM jag får barn någon gång över hur deras språk utvecklas. Vilka faktorer som påverkar deras språkutveckling, och vilket mönster den kommer följa. (Okej jag känner arbetsskadorna gro redan nu, haha.) 

Jag skrev OM jag får barn därför att jag förstått det här mer och mer. Alla får inte barn. Vissa vill inte, vissa vill mer än allt annat men kan inte ändå. Om man aktivt försökt få barn 1 år utan preventivmedel räknas man som infertil. Men som tur är finns det många hjälpmedel idag än det fanns förr. Boken tar dock upp att många fler nu än förr vill få barn senare i livet, när ens akademiska karriär är väl grundad. Att se det här som en självklarhet börjar bli lite farligt. Kroppen är inte bäst lämpad för att få barn när man är 35, 40, 45 och kvinnan har en bra karriär. Därför är det fler som söker hjälp med conception nu än förut. Jag säger verkligen inte att det här är fel eller dåligt (!) (jag själv vill gärna ha barn när jag är minst 27 upp till 30 någonstans vid mitt första barn), bara det att man kanske inte ska vara fullt så säker på att man blir gravid lika lätt vid den åldern. En del träffar dessutom inte rätt man/kvinna förrens senare i livet och tur är väl det då att det finns flera andra sätt att få barn med än just samlag. Till exempel kan man ta ut ägg& spermier och göra det i ett laboratorium. Fostret kan få växa i kvinnans mage eller i en annan kvinnas mage. Surrogatmamma där den som ska bli pappa ger spermier för inseminering eller par som helt enkelt gör hela processen för att sedan ge barnet vidare till ett annat par föräldrar som är barnalösa. Det finns så många alternativ!!! Hur som helst är det fantastiskt att något som börjar som en liten liten cell blir en liten bebis, som mest kan gråta och bajsa och äta i början. Och som dessutom nästan bara sover! (Och sover REM-sömn 50% av tiden, undrar vad dom drömmer?). 

Dessa små fina bebisar blir sedan toddlers och preschoolers och adolescents. Ja. Vad ska man säga. Livet är förunderligt. 

Jag hoppas verkligen att jag kan få barn. Men annars finns det möjligheter till adoption, även om det tar tid och är kostsamt. Hur som helst tror jag att jag kommer få tvillingar, för det har jag drömt flera gånger. Jag tror att de är två flickor och i så fall ska de heta Klara& Rakel. Eller möjligtvis Mi& Rakel- mirakel. Vad gäller killnamn gillar jag Love, kärlek alltså. Tidigare ville jag att mina flickor skulle heta Maja eller kanske Julia. Njaa. Det är lite sent nu!

Oj det här blev väldigt långt... Men jag kom på igår i duschen, jag kom på nästan allt i duschen igår känns det som- att jag ska verkligen bli psykolog nu. Det som började som ett test på arbetsförmedlingen i högstadiet, följt av Torey Hayden-böcker, en psykologi-systers influenser och en liten A+B-kurs i gymnasiet har lett mig ända till Norrland. I duschen kom jag även på att allt det här hade kunnat hända i Växjö. Men nu kan jag inte tänka mig något annat. Inte när jag går ut i vinterluften och andas in snökristaller och hör ljudet av känga mot snö. Inte när jag ser fram emot skidresor och björklöv som spricker. Ja. Det här är bara rätt helt enkelt. 

När jag blir stor vill jag nog jobba med barn& ungdomar. Jag vill få de som känner sig små att bli starka. Jag vill hjälpa de som inte fick den fina uppväxten som jag fick. Ja, det är det jag vill ägna mitt yrkesverksamma liv åt, att hjälpa. 

Oj vilket långt inlägg! Avslutas med en liten uppmaning till alla er som är föräldrar: var tacksamma. Var tacksamma för att just ni blivit välsignade med ansvaret för små barn. Betänk vilket stort ansvar det är nu när ni satt barn till denna jorden. Tänk på hur viktiga dom är, hur viktigt det är att dom mår bra. Det finns kvinnor& män därute som skulle göra väldigt mycket för att få det ansvaret. 

Hörs snart!

bugg& pride

Rundade av dagen med en liten snabb buggkurs. Skoj! Behövde rycka upp mig lite. Dans är bra. Känner för att bli lite sådär lagom bra så man kan ta sig ut på en fin liten dansbana och ha det sådär gammeldags trevligt som på mormors tid. 


Jag har lyssnat på en låt nu jättelänge för att den har så skön känsla i sig. Brukar inte lyssna på Marit Bergman jättemycket annars, men den här är bra. "Casey, hold on" heter den. http://www.youtube.com/watch?v=Bl0AxGLNg9U 


Hade ingen aning om att den var officiell låt för Sthlm Pride 2009 förrens jag googlade texten. Då fick den så mycket mer betydelse. Vi hade ett seminarie förra veckan som handlade om "Gender Issues". Jag och min grupp pratade ganska mycket om hur svårt det kan vara att skilja sig från det som anses vara "normalt" (har börjat ogilla det ordet mer och mer), och särskilt när det kommer till sexualitet. Hur svårt det kan vara att berätta för sin familj& sina vänner. 


Så de senaste dagarna har mina tankar kretsat kring det ganska mycket. På att vidga sin smala normalitetsvy. En i gruppen kom med ett bra exempel. "Någon frågade mig om jag hade en partner, och då reagerade jag fundersamt, alla andra hade frågat mig om jag hade en pojkvän". Jättebra tankar som man bör ta till sig av!


Om andra ska acceptera dig så måste du acceptera andra, så enkelt är det. Sedan ska man inte säga att man inte har några fördomar, för det har man alltid. Det gäller bara att möta dom och tänka över dom, särskilt innan man öppnar munnen och uttalar sig om känsliga saker!


Peace out!

bra dag

vaknade av snöglitter och sol. dagen bestod av plugg.mat.plugg.mat& simning. inget funkar så bra som 50 längder, bubbel& bastu för att lugna nerverna. nu ska jag sova, redanklockan halv elva! bra kajsi!

en av alla multi-kulti-maträtter jag fick på min födelsedagsmiddag i korridoren. 


mindre än två veckor kvar till stockholm& skottland nu, jippie!

2 december

6 december
stjärnöga 
av
gertrud lanngren-frostegren



jag möter stjärnöga
hon bär på kunskap
från landet bortom.


hon kom hit 
som en gåva 
från stjärnorna.


hon kan inte tala
med ord
hon har blicken.


den dag
då hon kan tala
är kunskapen
från landet bortom
skymd
av prägling 
och ord.


med ord 
går det ändå inte
att tala
om landet bortom.

1 december 1992 och vidare

Hm. Jag försökte göra en film, men det gick inte så bra med det. Hur som helst- TACK för allt uppvaktande idag. Ni är bäst. 19 känns helt okej. Inte arton längre men inte tjugo. Haha rätt logiskt kanske. Jag väcktes med världens bästa frukost och sång och tårta imorse. I helgen blir det mer festligheter.