ett långt inlägg om barn

En fantastisk Far& Bror

Tänkte dela med mig lite mer av vad jag lär mig just nu. Det är både fascinerande, spännande och läskigt. (Idag vill jag gärna att ni lämnar era åsikter och tankar kring allt det här.)


Tänk att jag finns till exempel! För en kvinna på ~45 år är risken för missfall vid graviditet 74.7%. Dessutom är jag frisk! Risken för att föda ett barn med kromosomavvikelser är 1 på 66 när man är ~40 år, till skillnad från 1 på 385 när man är 30. Att jag bara hamnade i mammas mage från första början... Det är nämligen bara 1-3 procents chans för en kvinna att bli gravid varje månad när man är 43 år. Wow! 


När jag läser om allt det här är jag ännu mer tacksam än någonsin förut att jag finns till och lever. Dessutom har jag förutom livet och hälsan en fantastisk familj, med 6 underbara syskon, 2 föräldrar, 16 syskonbarn. Där räckte det tydligen inte för mig utan jag är också välsignad med 1 bonussyster och ett syskonbarn till på den sidan. 


Kapitel 4 i boken handlar om hur ett barn blir till, från zygot-> embryo-> foster för att sedan komma ut som en färdig liten bebis efter cirka 9 månader, eller mindre i vissa fall. Det lilla hjärtat slår redan efter tre veckor. Efter åtta veckor har den lilla varelsen alla mänskliga "features". 


Den här är också lite spännande (är det här något ni tror på?)

"Det existerar en skillnad i födselordning mellan homosexuella och heterosexuella män. Homosexuella män tenderar att vara senare i födselordningen än heterosexuella män. Dessutom beror denna födselordning hos homosexuella män på antalet äldre bröder, och inte på antalet äldre systrar. Denna effekt antas uppstå på grund av en immunreaktion hos mamman som minskar effekten av manliga androgener på manliga foster under den prenatala perioden."

Under utvecklingspsykologin går vi även igenom hur språket utvecklas. Jag tror att jag själv kommer vara väldigt förundrad OM jag får barn någon gång över hur deras språk utvecklas. Vilka faktorer som påverkar deras språkutveckling, och vilket mönster den kommer följa. (Okej jag känner arbetsskadorna gro redan nu, haha.) 

Jag skrev OM jag får barn därför att jag förstått det här mer och mer. Alla får inte barn. Vissa vill inte, vissa vill mer än allt annat men kan inte ändå. Om man aktivt försökt få barn 1 år utan preventivmedel räknas man som infertil. Men som tur är finns det många hjälpmedel idag än det fanns förr. Boken tar dock upp att många fler nu än förr vill få barn senare i livet, när ens akademiska karriär är väl grundad. Att se det här som en självklarhet börjar bli lite farligt. Kroppen är inte bäst lämpad för att få barn när man är 35, 40, 45 och kvinnan har en bra karriär. Därför är det fler som söker hjälp med conception nu än förut. Jag säger verkligen inte att det här är fel eller dåligt (!) (jag själv vill gärna ha barn när jag är minst 27 upp till 30 någonstans vid mitt första barn), bara det att man kanske inte ska vara fullt så säker på att man blir gravid lika lätt vid den åldern. En del träffar dessutom inte rätt man/kvinna förrens senare i livet och tur är väl det då att det finns flera andra sätt att få barn med än just samlag. Till exempel kan man ta ut ägg& spermier och göra det i ett laboratorium. Fostret kan få växa i kvinnans mage eller i en annan kvinnas mage. Surrogatmamma där den som ska bli pappa ger spermier för inseminering eller par som helt enkelt gör hela processen för att sedan ge barnet vidare till ett annat par föräldrar som är barnalösa. Det finns så många alternativ!!! Hur som helst är det fantastiskt att något som börjar som en liten liten cell blir en liten bebis, som mest kan gråta och bajsa och äta i början. Och som dessutom nästan bara sover! (Och sover REM-sömn 50% av tiden, undrar vad dom drömmer?). 

Dessa små fina bebisar blir sedan toddlers och preschoolers och adolescents. Ja. Vad ska man säga. Livet är förunderligt. 

Jag hoppas verkligen att jag kan få barn. Men annars finns det möjligheter till adoption, även om det tar tid och är kostsamt. Hur som helst tror jag att jag kommer få tvillingar, för det har jag drömt flera gånger. Jag tror att de är två flickor och i så fall ska de heta Klara& Rakel. Eller möjligtvis Mi& Rakel- mirakel. Vad gäller killnamn gillar jag Love, kärlek alltså. Tidigare ville jag att mina flickor skulle heta Maja eller kanske Julia. Njaa. Det är lite sent nu!

Oj det här blev väldigt långt... Men jag kom på igår i duschen, jag kom på nästan allt i duschen igår känns det som- att jag ska verkligen bli psykolog nu. Det som började som ett test på arbetsförmedlingen i högstadiet, följt av Torey Hayden-böcker, en psykologi-systers influenser och en liten A+B-kurs i gymnasiet har lett mig ända till Norrland. I duschen kom jag även på att allt det här hade kunnat hända i Växjö. Men nu kan jag inte tänka mig något annat. Inte när jag går ut i vinterluften och andas in snökristaller och hör ljudet av känga mot snö. Inte när jag ser fram emot skidresor och björklöv som spricker. Ja. Det här är bara rätt helt enkelt. 

När jag blir stor vill jag nog jobba med barn& ungdomar. Jag vill få de som känner sig små att bli starka. Jag vill hjälpa de som inte fick den fina uppväxten som jag fick. Ja, det är det jag vill ägna mitt yrkesverksamma liv åt, att hjälpa. 

Oj vilket långt inlägg! Avslutas med en liten uppmaning till alla er som är föräldrar: var tacksamma. Var tacksamma för att just ni blivit välsignade med ansvaret för små barn. Betänk vilket stort ansvar det är nu när ni satt barn till denna jorden. Tänk på hur viktiga dom är, hur viktigt det är att dom mår bra. Det finns kvinnor& män därute som skulle göra väldigt mycket för att få det ansvaret. 

Hörs snart!